sofiepaulinas

ibland undrar man vad man ska tro,
vad man ska göra eller hur man ska göra det.
jag förstår mig inte på vissa saker
och inte heller vissa personer.
sådant är livet, och det är väl det som är meningen.

men jag tycker att det är synd.
det känns inte riktigt som min grej.
jag tappar kontrollen, förlorar självkänslan
och känner mig övergiven och lämnad.
spolas ner med panik, sköljs iväg av stressen och besvikelsen.

sådant är förmodligen livet, det är kanske det som är meningen.
men jag tycker inte om det, tycker inte om det överhuvudtaget faktiskt.