svinkallt
När jag gick utanför dörren piskade vinden mitt ansikte som stickande spikar. Nej, det kunde vart så men nu tyckte jag faktiskt inte ens att det var kallt ute. Däremot blev jag väldigt sur på mig själv när jag så duktigt och fint har gjort i ordning kaffe i min termosmugg, tar nycklarna, mobil, lepsyl och går ut genom dörren. mer än halv vägs på väg till bussen kommer jag självklart på mitt misstag. Bra Sofie! Så ska man göra, super :)
Kommentarer
Trackback
